Hur får man sitt barn att våga berätta när något är fel?

Du märker att något inte riktigt stämmer.

Ditt barn är tystare än vanligt, verkar irriterat eller drar sig undan.

Du frågar:

Hur är det?

Barnet svarar:

Bra.

Du försöker igen:

Har det hänt något?

Nej.

Som förälder kan det vara svårt att veta hur man ska nå fram när man känner att barnet bär på något men inte vill berätta.

Det är naturligt att vilja hjälpa.

Men ibland behöver vi börja med något annat än att ställa fler frågor.

Vi behöver skapa förutsättningar för att barnet ska känna sig tryggt nog att prata.

Varför berättar inte barn alltid när något är fel?

Det kan finnas många orsaker.

Barnet kanske:

• inte riktigt förstår sina egna känslor
• är rädd att göra någon besviken
• skäms över det som hänt
• oroar sig för hur vuxna ska reagera
• vill försöka lösa problemet själv
• behöver mer tid
• inte vet hur det ska börja berätta

Att ett barn inte berättar betyder inte automatiskt att det saknar förtroende för sina föräldrar.

Men vuxnas bemötande kan påverka hur tryggt det känns att dela svåra saker.

7 sätt att hjälpa barnet att våga öppna sig

1. Lyssna utan att genast komma med lösningar

När barnet börjar berätta vill vi ofta hjälpa direkt.

Men om vi snabbt börjar ge råd kan barnet uppleva att vi inte riktigt lyssnar.

Prova att först säga:

Berätta mer, jag lyssnar.

Hur var det för dig?

Vad hände sedan?

Ibland behöver barnet få formulera sin upplevelse innan ni börjar prata om lösningar.

2. Var uppmärksam på din första reaktion

Om barnet berättar något oväntat eller jobbigt kan du själv bli orolig, arg eller rädd.

Det är mänskligt.

Men om din reaktion blir väldigt stark kan barnet börja fokusera på att hantera dina känslor istället för att berätta om sina egna.

Försök att stanna upp och svara lugnt.

Du kan exempelvis säga:

Tack för att du berättar det här för mig.

3. Ställ öppna frågor

Frågor som bara kan besvaras med ja eller nej gör det ibland lätt att avsluta samtalet.

Prova istället:

Vad var det svåraste med dagen?

Hur kändes det när det hände?

Vad skulle du vilja att jag förstod?

Låt barnet svara i sin egen takt.

4. Välj rätt tillfälle

Alla barn tycker inte om att sitta mittemot en vuxen och prata om känslor.

Ibland kommer de viktigaste samtalen under en promenad, i bilen eller när ni gör något tillsammans.

När uppmärksamheten inte enbart riktas mot barnet kan det kännas lättare att prata.

5. Visa att alla känslor får finnas

Barn kan vara rädda för att deras känslor är fel.

De kanske skäms över att vara avundsjuka, arga eller ledsna.

Hjälp barnet att förstå att känslor i sig inte är något att skämmas över.

Samtidigt kan ni prata om hur man hanterar känslorna och vilka handlingar som är okej.

6. Respektera att barnet ibland behöver tid

Om barnet inte vill prata just nu behöver du inte alltid fortsätta fråga.

Du kan säga:

Du behöver inte berätta just nu. Men jag finns här och vill gärna lyssna när du är redo.

Fortsätt visa närvaro och intresse.

Om du misstänker att barnet far illa behöver du däremot agera och söka lämpligt stöd även om barnet inte vill eller kan berätta.

7. Bygg förtroende i vardagen

Förtroende skapas inte bara i svåra samtal.

Det byggs genom vardagliga möten.

När du visar intresse för barnets tankar, lyssnar på små berättelser och tar barnets upplevelser på allvar skapar du möjligheter till en trygg relation.

Vad ska man undvika när barnet berättar något svårt?

Undvik om möjligt att omedelbart säga:

Varför gjorde du så?

Det där var väl inget att bli ledsen över.

Du skulle ha sagt till tidigare.

Sådana kommentarer kan göra att barnet känner skuld eller skam.

Försök istället att förstå vad som hänt innan ni diskuterar nästa steg.

Hur pratar man med barn som säger ”jag vet inte”?

Ibland vet barnet faktiskt inte vad det känner eller varför det reagerar som det gör.

Försök att inte pressa fram ett svar.

Du kan hjälpa genom att beskriva vad du observerat:

Jag har märkt att du verkar lite tystare än vanligt. Jag undrar hur du har det.

Låt barnet korrigera dig om du har missförstått.

Förälderns eget självledarskap är viktigt

När våra barn mår dåligt kan det väcka starka reaktioner hos oss.

Vi kanske vill lösa allt direkt.

Men genom att förstå våra egna känslor kan vi bli bättre på att möta barnets behov.

Det är en viktig del av självledarskap.

Du behöver inte alltid ha rätt svar.

Ibland är det viktigaste att kunna lyssna utan att själv ta över samtalet.

När behöver man söka hjälp?

Om barnet visar tydliga förändringar i beteende, verkar nedstämt under längre tid, undviker skolan eller om du misstänker mobbning, övergrepp eller annan utsatthet behöver situationen tas på allvar.

Beroende på omständigheterna kan elevhälsa, vårdcentral, socialtjänst eller barn- och ungdomspsykiatri vara aktuella.

Vid omedelbar fara, ring 112.

Sammanfattning

Du kan inte tvinga fram förtroende.

Men du kan bidra till en relation där barnet känner att det får berätta utan att bli dömt.

Genom att lyssna, vara närvarande och hantera dina egna reaktioner kan du skapa bättre förutsättningar för öppna samtal.

Det viktigaste är inte alltid att få barnet att prata direkt, utan att barnet vet att du finns där när det behöver dig.

Läs vidare

• Hur hjälper man barn att hantera starka känslor?
• Hur stärker man relationen till sitt barn?
• Hur stärker man sitt barns självkänsla?
• Hur blir man en mer närvarande förälder?
• Hur hjälper man ett barn som är väldigt självkritiskt?
• Hur behåller man lugnet när ens barn inte lyssnar?

Utveckla ditt självledarskap som förälder

Hur vi förstår och hanterar våra egna reaktioner påverkar hur vi möter våra barn. Growmaster arbetar med självförståelse, självledarskap och personlig utveckling genom kunskap och praktisk träning.

Läs mer om Growmaster